När jag festade i förrgår så pratade jag med en vän som jag
inte alls träffat på länge. Vi började prata om all denna "status"
som stället till allt. I högstadiet, alla lever på status, man vill upp
till toppen, och försöker arbeta sig upp till dom "populära". Vafan är
det för skit egentligen? Varför ska man se ner på folk utan anledning
endast för att dom "inte har status". Ingen människa förtjänar att vara
själv, eller utsatt av mobbare. 

När jag gick i högstadiet höll det på såhär, som det alltid har gjort, 
när jag gick i sjuan började jag röka, pga grupptrycket, när jag
gick i sjuan, hade jag inget självförtroende alls. Inte i sexan heller, 
när jag gick på en friskola här i dunker där jag bor, från förskolan
till 5:an, hade jag hur bra självförtroende som helst, jag visste att
jag var bäst så var det bara. Men sedan av en enda anledning, 
så försvann allt det där. P.ga. ett papper. Och helt plötsligt så var
jag inte sådär bra som jag verkligen trodde att jag var. Jag bytte
skola, kände ingen alls där. Och var ganska tillbaka dragen eftersom
mitt självförtroende fortfarande var nere på botten. En människa
som idag och alltid har betytt något otroligt mycket för mig, bytte
skola och skulle börja i min klass efter att halva sjuan hade gått. 

Hon visste inte om hon ville vara med mig, p.ga. den personen 
som jag hade varit när vi var yngre. Tills hon lärde känna mig på
nytt och förstod att jag var total förändrad. När jag började åttan,
då umgicks jag helt plötsligt med "dom populära" dom som hade
den där "statusen" som alla strävade efter att få. Dom människorna
är bland mina bästa vänner idag, men så jävliga som "vi" har varit 
mot andra människor, andra elever. Får mig att skämmas något enormt,
jag tycker det är så jävla oacceptabelt så det finns inte!

Såklart finns det falska människor, det kommer det alltid att 
finnas, sådan är världen. Man lär sig vilka som står vid din
sida och inte, dom vännerna jag har nu, är jag hur nöjd som
helst med, det är dom bästa jag har hittat. Men jag är fortfarande
öppen för nya människor, jag ger alla människor en chans. 
Jag dömer inga. Innan dom gjort något felsteg som jag tycker
är rätt att förlåta eller inte. 

Men somsagt, jag är inte elak. Jag är ärlig och rädd för att blir
sårad. Därför väljer jag ut dom bästa.