om 4-5 månader går jag på en skola i Eskilstuna. Jag går första året på gymnasiet på en media linje. Jag går med helt nya klasskamrater, nya lärare, ny skola, ny stad nytt allt. Kommer jag fortfarande vara den personen jag är idag? Kommer jag ha ändrat min inställning på livet, kommer jag ha nya vänner? Kommer jag våga ta steget till gymnasiet? Lämna malmaskolan bakom mig, börja om på ett nytt kapitel, glömma all skit jag vart inne i. Jag har ingen aning, jag ser min framtid som ganska ljus, eller det är vad jag hoppas på att den kommer vara. Kommer jag våga lämna all min trygghet bakom mig? Vad kommer hända med alla mina vänner? Kommer vi hålla kontakten eller kommer allt bara försvinna i olika riktningar såsom vi alla splittras upp? Det är hemska tankar som jag helst försöker att ignorera. 

Jag får vänta och se vad som händer, fortsätta kämpa och se hur allt faller ihop. Det är rätt så spännande, med tanke på att det är min framtid allt handlar om, tanken till det, är ganska skrattretande, ganska så oförstålig. Att det faktiskt är min framtid det handlar, som alla lärare i alla mina 15 år försökt trycka in i min skalle, jag tror jag börjar förstå allvaret nu, min framtid ligger i mina händer. & jag ska göra något bra av det.