Mina bästa barndoms kompisar. Som jag känt sedan jag var 7 år.
Det var den bästa tiden i mitt liv, dom enda som fanns för mig.
Så otroligt mycket minnen vi delar tillsammans, som jag aldrig
någonsin kommer att glömma. Jag saknar er så otroligt mycket,
och skulle vilja att allt blev så som det en gång var. Att tappa
kontakten med er, var det jag absolut sista jag ville. Att förlora
er, som var allt för mig. Vi har inte umgåtts sedan vi skiljdes
åt till flen/malmköping, 3-4 år sedan. Det är 3-4 år för mycket.

Jag hoppas vi kan iallafall försöka börja umgås igen, 
jag begär inte att vi ska bli lika nära som vi en gång var,
även fast det är det jag egentligen vill, men att iallafall
kunna umgås någon gång ibland. 

Ni har en så otroligt stor plats i mitt hjärta,
och jag älskar er något otroligt. 

/ "pilliz". <3