Så knäckt. Från att stå på toppen på berget, till att falla tyngdlös ner
till botten igen. Trodde jag skulle kunna få bli lycklig, känna kärlek igen,
trodde det var min tur. Trodde jag förtjänade det nu. Att mitt liv kunde
falla totalt på ett par minuter, att mitt hjärta stannade. Att mina tårar
åter igen rinner ner för mina kinder. Att åter igen bryta ihop i tårar
och funderingar. Att få känslan av att jag inte duger. Ensamhet. 
Att vara helt tom på insidan, att sluta le. Det är inte rätt. Jämför mig
med en soldat, för dig går jag ut i krig. Jag var beredd på att ge
mitt hjärta i dina händer. Att få somna bredvid dig. Att få kalla dig för min.
Att ge dig allt jag kan, inte min morgon, inte min dag, hela mig. 
Du skulle få hela jävla mig. Vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till.
Jag var så förälskad, så jävla förälskad. Jag är. Jag är fortfarande förälskad.